Eller – vem kan vara nere när det är tjugo grader varmt, solen skiner, och man har hundkompisar att träffa? Jag misslyckas fatalt, och det innebär att det är äckligt, solskeniga, positiva och glättiga inlägg som publiceras för närvarande. Gräset är grönt, träden är gröna, himlen är blå och jag är kritvit.

Jag har nästan insett att jag är en bättre matte när Zumi är lös. Varför? För att jag låter henne stanna och nosa färdigt på sina fläckar, vilket innebär att hon stannar mer sällan och kissar mer sällan – vilket i sin tur innebär att jag blir mindre irriterad på hennes förbaskade skvättande. Likaså måste jag jobba mer med mig själv, med hållning och sinnesstämning, så jag förmedlar rätt saker till min hund. Och eftersom det för mig är så stort att kunna ha en shiba lös på det sättet jag har henne lös, så avgudar jag min fantastiska hund. Det gör att hon i sin tur tyr sig till mig, för att jag är så glad.

En del av lydnaden tillskriver jag att jag har väldigt gott godis med mig ut. Kyckling, köttbullar, blodpudding, fläskstek, oidentifierad nötkött och så vidare har fått bo i min godispåse de senaste dagarna. Och för mig så helgar ändamålet medlen – om jag och Zumi trivs så kanske det är skit samma om jag behöver ha med mig något sådant? Det är ju trots allt en kräsen och egensinnig hund jag har, och jag spelar på det jag har att tillgå.

Idag har vi samtränat. Det var soligt och varmt så Zumi var lite slapp, men vi freestylade lite och sen fick hon mest gå lös och hålla sig till mig medan jag fotade, filmade och tittade när de andra tränade. Jag provade också de nya tennisbollarna (från MAXIs kattavdelning, pyttesmå!) och de var jätteroliga tyckte Zumi.