Idag gick vi upp tidigt och packade ihop oss i bilen. Google maps-utskriften visade vägen till Hunderfossen i Norge.

Den första biten var solig och uppiggande, men i höjd med Kristinehamn bröt helvetet lös i form av regnoväder som följde oss hela vägen till norska gränsen där det som tur var byttes mot strålande sol och klarblå himmel på bara någon kvart.

I Norge är älgvarningsskylten den i särklass vanligaste tror jag, för så många skyltar med varning för älgar som jag sett idag har jag nog inte sett totalt i Sverige… Dessutom har de det roliga påfundet ”hastighet upphör” – men för en svensk novis är det lite svårt att veta vilken hastighet det blir när hastigheten upphör

När vi kom hit var jag trött och hade ont i huvudet, men Kalle petade i mig lite fröbar och stoppade i mig en panodil och så var det dags för middag med de jag delar hytt med och några fler gäster. Så när som på att jag knappt begriper norska var det fantastiskt trevligt – att det är så lätt att bli inplockad i gemenskapen! Jag blir alltid lika förvånad och glad när personer som man respekterar oerhört mycket pratar med en som om man har något att komma med. Det är så värdefullt.

Efter den otroligt goda middagen tog jag, Kalle och Zumi en promenad runt området, tittade på vattenfall, gick i gallertrappor och förstås – hälsade på en massa hundmänniskor. Tänk att det är så lätt, att folk är så trevliga och glada.

Nu ligger Zumi vid mina fötter och sover, och jag ska försöka vila lite och se om jag orkar gå och vara lite mer social när mötet är slut.