Igår promenerade jag som vanligt med Zumi och kom på något sätt in på tankespåret kring att leva i nuet. Ämnet har för min del aktualiserats genom kurserna jag gått på studenthälsan, och jag har reflekterat mycket kring mitt ständiga behov av att planera och ligga minst två månader fram i tiden. Igår kom jag till insikten att även om bristen på löp gör att jag inte kan planera, så innebär ju inte det att jag hindras att träna idag, för vår egen skull, och att vara närvarande i träning och promenader trots att jag inte vet när vi kan använda oss av det vi lärt oss.

När man är närvarande i stunden blir den mer värd, har jag insett. Man lägger märke till vädret, dofter, smaker och ljud, och man får en helt annan känsla av vem man är, var man är och vad man gör.

Nu när jag nått den här insikten så tyckte Zumi att hon lärt mig det hon ville, så idag började hon löpa.