Vissa dagar, söndagar och tisdagar i synnerhet, är bara jobbiga utan någon direkt anledning. Det kan vara småsaker som gör det, eller saker som egentligen inte spelar någon roll men som får oproportionellt stort värde ändå. Idag har varit typiskt en sådan dag.

Kännetecknande för en sådan dag är orkeslöshet, brist på inspiration och flyktande från allt som kan göra situationen bättre. Därför har jag idag spelat lite elgitarr och mest slösurfat och förträngt allt som hade varit bättre sätt att fördriva dagen på. Zumi ville dessutom slicka på sin ena tass efter en promenad, vilket gör att jag ser månadsvis av trattande och tvättande framför mig. Hoppas att det bara var en reaktion på grus och lera…

Det konstiga med sådana här dagar (eller kanske är det ganska logiskt?) är att de kommer efter en eller flera bra dagar. Inte bara dagar då saker har gått okej utan efter dagar då allt varit totalt toppen. Igår var en sådan dag, till exempel. Vid tio packade jag kameran och tog med Zumi till Valla där jag träffade Anna, Anna F och Frida för lite hundträning. Jag fotade mest men varvade det med att träna några freestylemoment med Zumi. Backandet mellan benen börjar se helt okej ut nu, även om jag har en handhjälp inblandad än så länge. Rygga kan hon alldeles strålande bra, däremot var det inte lika strålande bra att belöna med kyckling som gick i tusen bitar när man kastade den… Det blev ju åtminstone ett utdraget belöningsmoment att leta efter kycklingsmul över hela parkeringen Vi körde också lite tasstargetträning med resultatet att targetplattan blåste bort. Hoppsan, det är vår i östergötland! Mest nöjd är jag över att jag kunde få Zumi att koncentrera sig ett par minuter i stöten och att inte en enda gång dra iväg och pussa söta tollare. Hon hade förvisso långkopplet släpande vilket gör henne lite mer kontrollerbar, men jag upplevde att hon valde mig (och kycklingen!).

Jag går två kurser hos Studenthälsan för närvarande, en om stresshantering och en om självkänsla. I den sistnämnda har vi som läxa att skriva upp fem saker som har gått bra varje dag, för att väga upp att hjärnan är inställd på att identifiera hot i omgivningen. Det är intressant, och lite skrämmande hur svårt det är att hitta fem saker man har gjort bra när man är så fokuserad på att saker bara är bra om man har presterat något konkret. Jag jobbar på att komma bort från ett otroligt prestationsbaserat självvärderande, men det är rätt svårt faktiskt.

Hon känner efter om livet kan va lite mer
Det är grått som om ett moln träffat hennes kvarter
Det är ingen som pratar längre
Det är såna dagar som vänder allt upp och ner
Och det är såna dagar som hela världen sjunger

Har du kommit nånstans?
Har du sumpat din sista chans?
Är du framme nu?
Har du valt en väg att gå?
Och ett mål att sikta på?
Är det verkligen du?
Är det verkligen du?