På en lördagmorgon innan klockan åtta är det alldeles stilla och tyst i Ryd. Solen har gått upp och skiner över hustaken så den reflekteras i fönstren på den andra huslängan och blänker mig i ögonen. Men det är okej. Det är morgon, jag vaknade redan klockan sju och jag är pigg.

Om en kort stund ska jag väcka nummer två i hushållet, Zumi, och ta en promenad. Nummer tre får sova vidare tills vi kommer in. Men den senaste timmen har varit min och min enbart, vid köksbordet med en stor kopp te och en frukostmacka. Så här tyst och stilla ska en morgon vara.