LadyFrost > /dev/random

Bland alla snöflingor har det blivit väldigt tomt på uppdateringar. Det är så kallt ute att jag inte kan hantera kameran, så trots att det är vackert och Zumi täckt av snö så orkar jag inte riktigt. Jag är lite road av Linköpings kommuns prioriteringsordning av snöröjningen. Det verkar som att motionsspåret i Rydsskogen är bäst plogat. Sedan kommer innergårdarna här i Solhaga och sist kommer bilvägarna

I onsdags hade jag en såndär dag då det kändes som att jag inte gjorde någonting annat än åkte buss. Det är förstås en sanning med modifikation: jag åkte bara fyra turer under dagen. Tre av bussarna var som väntat försenade med tanke på mängden snö som kommit och Linköpings kommuns prioriteringsordning gällande snöröjningen.

Det var också spännande att köra lektion i snöfallet på oplogade landsvägar ute vid östra harg. Överlag gick det helt okej men det märks ju att jag inte har den kollen man vill att den genomsnittliga bilföraren ska ha… När vi åkte tillbaka in genom stan fick jag väldigt mycket hjälp med hur jag skulle titta, tänka och hålla ordning på bilen i alla filer och rondeller och vid rödljus. Vi får väl se det som positivt att jag inte ännu åstadskommit några trafikolyckor – men å andra sidan har min körlärare dubbelkommando…

Igår fick vi veta att Poj har ett spännande intresse: han gillar att montera IKEA-möbler. Knock yourself out sa vi och fick lite lister uppmonterade och ett skafferi iordningställt. Jag bakade intressanta misslyckade sockerbullar med ricotta och hallon – de smakade bra men såg mest ut som små aliens som läckte hallongegg.

Tidigare på dagen var jag ute med råttan i snön och lät henne pulsa och jobba. Bitvis bottnar hon knappt och får hoppa som ett rådjur för att ta sig fram. Jag hade henne lös där jag hade hyfsad koll och helt plötsligt bara studsade hon iväg. I normala fall är hon _alltid_ inom synhåll även när hon har fixa jag-ska-inte-komma-till-matte-idéer, men nu försvann hon. Jag blev spänd som en stålvajer och tänkte att det var lika bra att följa efter – tänk om hon fått syn på en hund eller något och ska fram och antasta? Efter en knapp halvminut kom hon tillbaka och gjorde sin nosdutt och fick sitt godis, jag kopplade och följde spåren för att se vad hon gjort. Jag hade vid det här laget mina misstankar nämligen, och de infriades efter sisådär femtio meter. Självklart – hon avskyr att bajsa i närheten av någon annan! Tokhund…

Lite senare lät jag henne gå lös igen, men då kände hon att jag var lite spänd och irriterad och studsade som en gummiboll en bit bort, fram och tillbaka, fram och tillbaka. Jag suckade och började helt enkelt gå lite lugnt därifrån, och då kom hon. När jag andats lite till och kunde plocka fram mitt normala vänliga sinnetillstånd igen gick det bättre att ha henne nära. Satans signalkänsliga hund! Jag som var övertygad hela första året att hon inte alls läser mig…

Idag mötte jag upp med Frida vid motionscentrum för att gå runt spåret. Zumi kissade säkert femton gånger bara på vägen dit och ägnade större delen av promenaden åt samma mycket viktiga syssla. Om hon inte börjar löpa snart blir jag gråhårig på allvar av hennes nosande-kissande-nosande-kissande. Det var skönt att komma ut på en rejäl promenad för jag hade inte orkat gå själv. Med sällskap tar spåret fort slut för att man har så mycket att snacka skit om När vi skiljts åt igen vid motionscentrum gick jag och Zumi in på femman där det inte var plogat, och så brottades vi lite och sen fick hon gå i lössnön brevid det upptrampade och arbeta ordentligt med nästan simmande benrörelser. Nu är hon trött och nöjd

Kommentarer: 1