LadyFrost > /dev/random

Då och då går man ut på en liten vovvepromenad och kommer in med ett stort leende på läpparna. Inte för att man har tagit ner månen, utan för att hunden dagen till ära varit samarbetsvillig, man har arbetat enligt sin filosofi och det har fungerat precis som man ville, och man har fått någonting att fungera.

Med vettigare belöningsplacering så backar Zumi ungefär två meter nu – istället för att backa två steg och sedan ställa sig på bakbenen/sätta sig ner för att fånga belöningen. Ja, hon har lärt sig fånga godisbitar i luften! Jättebra, så när som på att det gjorde att jag började kasta godisbitarna helt fel och så slutade hon backa…

Det är så häftigt att kunna kommunicera med sin hund – riktigt hur vi har lärt oss vet jag inte, men jag kan leka med henne väldigt bra numera. Jag använder inte rösten, men händer och armar och ett “busigt” kroppsspråk med hopp och lite ryckiga rörelser. När jag tycker att vi ska sluta rätar jag bara litegrann på mig och säger “lugn” med ett tyst tonfall. Och det fungerar…!

Kommentarer: 1