…är inte nödvändigtvis samma sak. I början av mitt hundägarskap kan jag inte ens med bästa vilja hävda att jag var hundmänniska. Efter ett par kurser och en massa tid tillsammans med Zumi så växte dock det mer omfattande hundintresset fram och med den kunskap jag slukat under det senaste året skulle jag vilja kalla mig hundmänniska. Hundlivet är så mycket mer än lite promenader med min egen hund – det är planering, kurser, hjälp på kurser, läsning, förnyelse och tillägg av kunskap och en stor dos av genuint intresse.

Alla hundägare är inte hundmänniskor. Under gårdagen hördes nästan konstant ett Hon får ju ingen mat, titta så hungrig hon är, eller Hon är ju så mager, hon kan inte få tillräckligt med mat om Zumi. Samma hund har fri tillgång till torrfoder av bra kvalitet men tackar ju sjävklart inte nej till skinka om det erbjuds – det betyder ju för i helvete inte att hon är hungrig! Ja, hon är ganska tanig, eftersom hon bara äter så mycket hon vill ha. Efter ett tag är det inte längre roligt att höra de eviga kommentarerna, som om jag inte tar hand om min hund?

Droppen rann över när Zumi helt plötsligt var borta mitt under julklappsutdelningen. Då hade samma person bestämt sig för att hon måste gå ut och tagit ut henne, utan att meddela varken mig eller Kalle. När jag sedan ifrågasatte beslutet när de kom in, och sa att det är okej att ta ut henne men att jag måste få veta det först, så kom kommentaren Jamen hunden måste ju gå ut!. Då blev jag så arg att jag gick upp på ovanvåningen och svor ett par riktigt långa ramsor. Det är inte okej att påstå att jag inte tar hand om min hund! Zumi hade varit ute ungefär tre timmar tidigare på en lite rejälare tur för att hon skulle vara välrastad och nöjd tills det var dags att gå hem. Jag tar verkligen hand om min hund – mitt liv kretsar omkring min hund och hennes välbefinnande! Det finns inte en sekund på dygnet då jag inte är Zumis matte först och främst.

Jag hade inte blivit lika arg om det här kommit från en människa som inte själv har hund, eller som jag kände lite närmare (t ex Kalles föräldrar), men när det nu kom från en nästan okänd människa som själv har hund, så blev jag riktigt, riktigt arg. Jag tycker dessutom inte om hur denna person har hanterat sin egen hund, då det är en mycket stressad hund som inte fått den rättvisa vägledning den så väl förtjänar. Jag vill inte släppa iväg Zumi med någon som inte hanterar henne på det sätt jag tycker är lämpligt och har kommit fram till passar henne under tiden jag haft henne.