I fredags var det dags igen – jag, Anna, Sara och Frida samlades hemma hos Anna för god middag och timtal av prat. Vi hann med en himla massa ämnen, men mest är det ju hundar, förstås För första gången hamnade också alla tillsammans på bild!

Foto: Jonas …eh, något

Jag är väldigt glad att jag skrev den här tråden på Fritt Följs forum i februari i år – hur skulle jag annars ha träffat ett så jätteroligt och mångfacetterat träningsgäng?

Efter alldeles för lite sömn var det dags att släpa sig upp och ge sig ut i skogen för nästa tillfälle på viltspårskursen. Utrustade med klövar och blod lade vi spår på alla möjliga ställen i skogen och gick dem sedan. Zumi fick börja med ett lite längre spår än förra gången, men som var ganska rakt och i hyfsat snäll terräng för oss båda. Hon går med ett helt annat driv i blodspår än i personspår, struntar helt i var i linan jag befinner mig och bara plöjer på dit hon ska. Jag är dock tacksam för att hon håller ett ganska lugnt tempo, en lätt trav oftast, för det gör det ganska lätt för mig att hänga med och hålla ordning på linan utan att störa henne.

I slutet av spåret gick hon först förbi linan och jag trodde att hon gick vidare på personspåret, men Ida sa att hon hade gått åt andra hållet och Zumi bromsade ungefär tio meter efter klöven och ringade och hittade den. Hon byter den mot korv, men får hon så vill hon gärna bära den. När Ida sedan tog den när vi gick tillbaka så drog Zumi så hon gick på två ben – något som typ inte skulle falla henne in annars… KUL att se drivet!

Efter en liten paus lade vi nya spår, och den här gången tänkte vi testa henne lite ordentligt. Jag gick därför en rejäl sträcka i snårigt gräs och skog och blodade ytterst lite, samt korsade grusvägen innan jag knöt fast klöven en bit in på andra sidan. Först fick Snöboll gå spåret för att lägga till ytterligare förvillningsfaktorer (och det blev det eftersom han ringade ordentligt efter att ha hittat en annan klöv som var slutet på ett annat spår som hade råkat hamna precis där mitt gick förbi), och sedan tog jag med Zumi för att se vad hon skulle prestera.

Hon fick sitta ner och vänta medan jag gick ett par meter fram till spårstarten och sedan lät henne komma fram till det, och hon tog upp det och gick ut i sitt vanliga fina tempo. Det gick bestämt rakt ut där jag gått, och så hittade hon ”fel” klöv efter ungefär trettio meter. Jag gav henne en korvbit och sa att vi skulle fortsätta och hon gick direkt på spåret igen och fortsatte, trots en hel del förvillningsspår både kors och tvärs av hund och människor. När hon kom fram till övergången bromsade jag henne överdrivet mycket eftersom jag var orolig att det skulle komma några bilar, så hon tappade spåret temporärt. Hon gick längsmed vägen en bit åt höger innan hon bestämde sig för att gå över och kolla av andra sidan, där hon hittade spåret igen och gick raka vägen till klöven.

Mattes duktiga lilla plutthund imponerar stort på mig. Nästa steg blir att ansöka om nötblodstillstånd samt höra med markägare jag känner om det är okej att lägga spår på deras mark, för att testa återgångar, riktigt långa spår, gamla spår, you-name-it-spår för att prova hennes förmåga i detalj. Med lite tur kan jag också få tag i älgklöv så hon får prova det.

Foton av Karl Mikaelsson