Sen en tid tillbaka har jag varit trött
Försökt att vara allt på samma gång
Så mycket man kan göra, och borde, och vill
Mitt i allt så ska man räcka till

Jag har en gång tidigare citerat samma låt, då i sin helhet. Men det var först i torsdags, då jag och Zumi träffade mina KVTill-partners-in-crime för att fira att vi äntligen var klara och fått lön, som jag hörde den för första gången. Det var när vi tröttnat på Johnossi som Malin labbade lite bland sin musik och hittade Melissa Horn och spelade. Jag tappade hakan och förståndet och vettet när jag insåg att det var just den låten.

Förra gången jag citerade den var jag uppgiven över att inte höra till – att aldrig vara med. Nu citerar jag den för att jag har för mycket att göra, för många roliga trådar utkastade och för lite tid per dygn. Genom att tvinga mig själv till umgänge har jag träffat nya människor och knutit band med tidigare bekantskaper. Jag har vänner i olika intresseområden och vissa tvärvetenskapliga relationer som jag försöker ta hand om.

Jag har börjat inse att jag ofta säger ”Jag har haft mycket den här veckan” – så ofta, att det troligen egentligen är ett normaltillstånd. För den normala individen skulle det nog inte heller vara så himla mycket, men jag har lite dålig signaldiskretion och orkar bara med en väldigt begränsad mängd interaktion per dag. Jag misstänker dock, att det måste gå att träna upp – hur klarade jag annars av gymnasiet? Med lite vilja och tålamod hoppas jag att kunna anpassa mig till den aktivitetsnivån som behövs för att jag ska hinna utöva mina intressen och hinna med skolgång och förtroendeuppdrag.