So here goes. Ikväll gjorde jag en dundertabbe med extra allt. Vi gick ut båda två för en kvällskissning med Zumi, och Kalle började busa med henne när vi kom ut från soprummet. Jag tyckte att det var bättre att hon inte var kopplad när de busade och kopplade loss, och hon började studsa omkring och ville inte komma intill. Nåja, ignorera och fortsätta gå brukar ju fungera så vi gjorde det. Hon kände dock att vi spände oss, för det är ju trots allt lite trafik på vägen i närheten, och kom inte intill utan hoppade iväg och började springa efter en cyklist, fast på andra sidan, på gångbanan. Sedan vek hon av in bland husen och började skälla på något.

Ungefär här panikade vi lite båda två och gav oss iväg åt varsitt håll mot hennes position. Hon kom tillbaka ut på trottoaren strax efter att jag börjat springa och sprang förbi mig på väg tillbaka. Jag ropade ett bestämt och lite utdraget ”staaaaaaaanna” och då stannade hon faktiskt och tittade på mig ungefär tio meter bort. Det gav mig möjligheten att springa över mot skogen och ropa ”kom nu, vi går till skogen, titta häääär borta” och då hängde hon på och var lättfångad.

Så. Jag fattar inte att jag kunde vara så dum att jag släppte henne, även om jag är van vid att hon gärna kommer intill och inte hoppar iväg. Jag kommer att skämmas i veckor över att hon både sprang lös, sprang efter en cyklist och skällde på något (katt?). Jag kommer troligen inte våga träna med henne lös mer.