LadyFrost > /dev/random

Idag har varit en upp-och-ner-dag, fast den började med ner: jag vaknade med mensvärk. Trots det bestämde jag mig för att jag och Zumi skulle gå halvmilen, som dagen till ära självklart var full av fjortisar som gick och lyssnade på högljudd musik i dåliga högtalare och pratade med skräniga röster – just vad jag behövde…

Vi kom i alla fall in välbehållna och jag grävde ner mig framför datorn tillsammans med en vetevärmare och lite choklad, och läste mest HPFF. Någonstans runt tretiden började jag känna mig som en människa igen och bestämde mig för att experimentera lite. Jag kopplade därför Zumi i bärnstenshalsbandet och gick upp på kalhygget.

Som bekant är Zumis bärnstenshalsband inte avsett att vara vanligt halsband, eftersom det sitter ihop med ett väldigt svagt gummiband som lätt kan gå av om hon eller jag skulle rycka till i det – lite spänning i vardagen! Hur som helst så kopplade jag lös henne så fort vi kommit upp på hygget och sedan började kontaktträningen. Jag hittade godis, trollade fram Mr Roadkill och hade allmänt jätteroligt och fick Zumi att arbeta och vilja söka upp mig. Det går förvisso långsammare än jag skulle vilja, men det är bra träning för mitt tålamod och väldigt stärkande för mitt ego när hon kommer studsandes och vill se vad jag har hittat.

Efter en bra stund på hygget kopplade jag slutligen upp henne och så gick vi hem. Zumi däckade platt på sidan i vardagsrummet, brevid mig där jag satt vid laptopen – och bara det att hon ville vara i närheten kändes väldigt bra. Jag tror att vi är på väg någonstans, vi två.

Nu i kväll var det dags för rallylydnad! Jag och Zumi var ju inte sådär jättetaggade eftersom vi både motionerat och kontaktövat, men det gick rätt bra ändå. Vi började med att binda upp hundarna och hjälptes åt att bygga en bana – det blev smått kaotiskt men vi hade väldigt roligt under tiden När banan var färdigställd hoppade jag in och lekte hund för Frida och höll på att ramla varje gång jag skulle låtsassitta…

Men den här skylten då? Var ska den vara?

Foto: Karl Mikaelsson

Ingen panik, alla på en gång!

Foto: Karl Mikaelsson

Sväng, Frida, SVÄNG!

Foto: Karl Mikaelsson

Stadig på benen som en patet under svartan

Foto: Karl Mikaelsson

Jag och Zumi passade på att vara först ut i banan och det gick rätt bra. Det jag framför allt slarvar med är att kontrollera skyltarna med olika sitt ordentligt, så vi hade blivit diskvalificerade ett par gånger om på tävling Dessutom går jag med lite för kort koppel så att det spänns onödigt ofta. Själva momenten gick bra även om jag fortfarande upplever Zumi som liiiiite seg, men det är ju därför vi motionerar.

Titta matte, jag går fint, ge mig godiset!

Foto: Karl Mikaelsson

Full fokus (och snurrig matte!)

Foto: Karl Mikaelsson

Övriga ekipage glänste som vanligt

Jag skulle till sist vilja säga att jag väljer att blogga om både bra och dåliga saker i mitt liv och i mitt hundägande. Jag tycker inte att det känns renhårigt att bara visa upp det som går bra utan att vara ärlig mot sig själv och visa även när det går åt skogen. Det innebär inte att jag inte tar hand om min hund, eller att jag är en dålig människa, utan att jag är mänsklig. Det kan också vara klokt att inte tolka så mycket utifrån det man läser, eller läsa in för mycket, utan fråga när man undrar över något och vara väldigt försiktig med vad man sedan sprider vidare utifrån det man har läst. Det kan ju lätt vara så att man har missförstått, läst in för mycket eller tagit saker ur sitt sammanhang. Jag är ärlig med mitt liv, och jag förväntar mig ärlighet tillbaka.

Kommentarer: 4