När jag och Zumi företar våra kravlösa promenader lämnas mycket plats för tankar. Rydsskogen är tyst och stilla framåt halv tio på kvällen och det har precis börjat dra mot skymning. Medan Zumi nosar, letar bajsplats och sträcker på benen går jag i andra änden av kopplet och funderar över stort och smått.

Det är tyst med undantag för enstaka vänta, tillbaka och hopp, och vi går i varsin egen liten värld. Ibland känner jag skuld över att vi tar sådana här promenader då och då (och ganska mycket den senaste veckan då Kalle är sjuk och jag inte orkar mer än att få studierna att fungera när jag sover dåligt), men jag tror att det på ett sätt är nyttigt för oss båda. Zumi får vara hund och jag får ladda batterierna.

Hundägare gör väldigt mycket bra i samhället. Vi är inte bara en källa till hundbajs och päls och dregel utan existensberättigande. Vi är t ex en källa till trygghet. En hundägare rör sig på udda tider och på udda platser vilket minskar brottsligheten i områdena. Där det finns människor som rör sig finns det risk att bli upptäckt, nämligen. Dessutom har vi bra koll på vårt närområde och märker när någonting inte är som det brukar. Vi sprider glädje bland de som tycker om hundar men inte har hund själv och ibland även hos de som inte tycker om hundar egentligen.

Hundägare är friska. Delvis för att vi kommer ut och rör på oss regelbundet, men också för att hundar bidrar med närhet och gos och det ger oss ett högre påslag av oxytocin vilket får oss att må bättre och vara gladare än genomsnittet. Allt vi köper till våra hundar betalar vi moms på vilket kommer hela staten till nytta. Vi skapar arbetstillfällen i form av hundtrim, djuraffärer, hundmatsproducenter, veterinärer, hunddagis och instruktörer.

Utan att ens gå in på alla arbetande hundar som finns, sökhundar, spårhundar, räddningshundar, eftersökningshundar, skyddshundar, så gör varje liten sällskapshund i varje familj, en insats för samhället. Bara genom att finnas.