Efter ett år med en liten röd verkar jag ha utvecklat någon form av sjätte sinne. Plötsligt avbryter jag det jag gör vid datorn och går ut i vardagsrummet för att plocka bort hunden från mattan, eller ta ifrån henne en tidning, en pappersbit, en blyertspenna eller vad hunden för dagen har hittat på att tugga på istället för den hög med ben som ligger brevid henne.

Det konstiga är, att jag kan ha musik på och garanterat inte HÖRA att hon tuggar.

Men jag vet.