Dagens bloggtema är lite värme i maggropen och hur det räcker med ett enda snällt ord för att allting ska kännas mycket bättre. Och hur allting går bättre med tålamod och träningsglädje. Trots att solen lyste med sin frånvaro, eller rättare sagt inte lyste alls, så var det på många sätt en härlig dag och jag har tur som får vara med och träna med så härliga människor.

Jag är lite stolt över mig själv idag. Någonstans på vägen till samträningen måste jag hittat en påse med tålamod, för idag fick Zumi göra fel och jag blev inte irriterad en enda gång. Tvärtom blev jag närmast lite orolig för att jag försöker be henne om saker hon inte är redo för, och bromsade ner mig. Istället för att bli irriterad när Zumi blev speedad och gjorde både snurrar, slalom och åttan på samma gång och höll på att förvandla både henne och mig till en kassler med långlinan så satte jag oss ner och bara pratade lite lugnt med henne medan vi tittade på de andra som tränade.

När hon kändes lite lugnare tog jag ett lägre tempo och visade grundligt vad jag ville att hon skulle göra. För att inte dra ner hennes energi helt plockade jag sedan fram en nyinköpt liten pipis och den var succé sa Zumi och blev väldigt alert. Jag fick balansera upp hennes glädje med en lugnare godisbelöning emellanåt men överlag var hon riktigt rolig att träna med.

Vilket hon alltid är så länge matte är rolig, lugn och glad.

Tack till Anna och Sara för bilder!