På det senaste har jag varit så nöjd med löslydnaden som Zumi uppvisat att det varit dags för ett bakslag. När vi igår tränade lite löst så frågade en frisbeegolfare om han fick hälsa på Zumi och jag sa ja. Dessvärre tänkte jag inte på att Zumi blir ganska upptaggad av att få hälsa på folk, och att Zumi gillar att springa fort när hon blir upptaggad… Så hon drog ett par ärevarv runt gräsytan innan jag fick stopp på henne. Sen fick jag upprepa proceduren en gång till innan hon faktiskt var helt under kontroll. Hon passade dessutom på att försöka busa igång vår träningskompis Ture (supersöt schnauzer, bilder kommer!) och var allmänt pinsam.

Som tur är blev jag inte alldeles avskräckt även om jag kände mig nog så dum. Idag på morgonen fick hon promenera lös på kalhygget (efter en kontroll att inga människor eller vilda djur fanns i närheten) och höll sig duktigt intill mig utan att dra runt och vara döv.

Senare idag ska vi på samträning, får se hur det går att arbeta med löslydnaden med hundstörning. Kycklingen står redo hemma…