Jag vaknade i morse av Kalles väckarklocka vid strax före sju. Efter någon minuts orienterande och tillvaknande konstaterade jag att jag var pigg och började röra på mig för att ta mig upp. Kalle mumlade något osammanhängande om att klockan inte var sju än och jag tittar förvånat på den och instämmer. Nåja, jag var ju redan vaken så jag gick upp och donade lite frukost och satte mig vid datorn en stund. Där plockade jag och pysslade och försökte reda ut oordningen bland alla e-postadresser och styrelseposter för Fritt Följ. Vid strax-efter-nio-tiden kom jag på att det var dags att väcka den slagna hjälten som sovit sedan spårkursslutet igår.

Vi njöt av en promenad i vårsolen och Zumi hittade en jättefin golfboll som hon bestämde att den skulle få följa med hem. Den ligger nu i en garderob och väntar på tillfälle att användas som belöningsleksak. Hon var jätteduktig lös och världen var på något vis i strålande harmoni. Solen, den milda vinden och plusgraderna vägde utan problem upp leran och isvattnet.

När jag kom in blev jag som vanligt kvar lite för länge framför datorn och kom snart på att jag började få ont om tid så jag fick hoppa in i duschen och snabba mig på lite för att ta mig upp på campus där jag skulle möta upp Kalle för lunch på Blåmesen. Jag insåg ganska snart att min cykelnyckel lyste med sin frånvaro så det fick bli promenad.

På vägen tillbaka från Blåmesen hade solen försvunnit och ersatts av gråtunga moln. Jag svängde in i ~ för att slippa se det och fastnade över en mugg te och diskuterade sommarkursval. Jag tror att minst tre personer valde samma kurs i grundläggande Linux som jag gjorde, för enkla poäng och för att få på papper att man har den kunskapen. Till slut ryckte jag upp mina fötter och släpade mig hemåt, plötsligt lite stressad över… allt. Och molnen hängde gråa över huvudet.

Väl hemma kom jag att tänka på att jag borde kolla mitt schema och insåg att jag inte alls är så ledig som jag hoppades den här veckan. Den jobbigaste kursen den här terminen drar igång nu med en gång, på onsdag. När jag såg kursen och läste noggrannare på kurshemsidan kände jag magknipet komma krypandes. Större delen av kursen är ett projekt, i tvärgrupper med TDD-nånting (LiU-språk för teknologkurs). Något av det jobbigaste jag vet är att bli ihopsatt i en ny grupp med helt okända människor som man inte vet vad de går för och inte vet hur man ska förhålla sig till.

Oron och stressen över att jag valt en sådan kurs hängde i när vi stack iväg på unghundskursen och jag kände tidigt att nej, det här funkar inte, jag varvar upp och Zumi vill inte arbeta med mig när jag är stissig. Jag gjorde åtminstone rätt och lämnade över snöret och ansvaret till Kalle så fick han och strumpdjuret arbeta medan jag försökte varva ner och koppla bort. Efter en stund kände jag mig mer fokuserad och kunde ta över och köra lite kontaktövningar och så visade vi halvhjärtat upp lite konster vi kan – det var blött och Zumi var trött så det var inget tempo i det.

Nu sitter jag bara och är slutkörd i huvudet utan att veta varför, för egentligen har jag inte direkt gjort någonting speciellt idag. Någonting äter massor av min ork, men jag vete katten vad? Det borde ju vända nu när det börjar bli soligt tycker man.