Jag har så mycket att berätta

Jag vill berätta för er hur det känns att ha blåmärken efter Zumis tratt på smalbenen, och att förhoppningarna att hon snart ska slippa den är höga trots hennes infinitecimala förbättring – hon ska nämligen in till veterinären för grundläggande undersökning av ögat i morgon och förhoppningsvis löser de gåtan. Jag vill också berätta att [...]

Trattifierad

Jag upptäckte när jag kikade på bloggen att jag faktiskt aldrig rapporterade från Zumis veterinärbesök i onsdags. Det visade sig att hon hade ett ganska rejält sår på hornhinnan och fick ögondroppar och salva som det varit ett halvt helsike att få dit. Dessutom fick hon ordinationen att gå i tratt, vilket vi också har [...]

Knaprigt

När man lever i ett samboförhållande (eller för den delen kollektiv) lär man sig att ta hänsyn till den/de man bor med. Så vad passar man på att göra när sambon inte är hemma? Jag äter okokta makaroner! Kalle får nästan spader på mitt knaprande ”som låter som om dina tänder håller på att gå [...]

Man ska ha ett rikt inre liv

Ett sånt som gör att man ler lite för brett på bussen en grå torsdag. Som gör att man pladdrar tyst för sig själv och gör plötsliga konstiga gester ibland. Som gör att man bara måste sjunga försiktigt på den där låten man hörde. Jag tror man är lyckligare så.

Scenskräck?

Ja, man kan ju undra. Det är inte ofta vårt lilla djur är sjukt eller skadat, men för andra gången av två möjliga har hon prickat in en utställning att bli dålig inför. I höstas var det hälta och nu är det ett irriterat öga som vi ska träffa veterinären för i eftermiddag. Men skam [...]

Åter i civilisationen

Efter fyra dagar i Borga har vi nu landat i Dorotea igen. Det började bli dags kände jag som kände mig lite instängd uppe i fjällen. Kalle blev magsjuk under tisdagen vilket ledde till att vi inte just gjorde någonting under dagarna. Dessutom var vädret inte toppen vilket gjorde att man inte lockades till långpromenader. [...]