Det har hunnit gå en vecka sedan jag bloggade senast. Eftersom jag går med någon konstant föreställning om att jag aldrig får någonting gjort kan vi kolla lite på den senaste veckan för att få mig att må bättre igen.

På fredagen hade jag föreläsning och sedan var det dags att packa ihop sig för resan till Stockholm och Hund08. Zumi skulle inte ställas, men jag skulle dit ihop med en bunt glada FrittFöljare och hjälpa till med renhållningen för klubbens skull. Detta innebar att vi gick upp vid halv sex både lördag och söndag för att vara på plats klockan sju när Älvsjömässan öppnade för dagen. Hur länge vi var kvar? Till ungefär åtta-halv nio sådär.

Det var intressant, jobbigt, roligt och gav ett nytt perspektiv på utställningar. Nog för att svenskar har bättre hundhållning än genomsnittet, men pälsrasmänniskorna måste ändå vara en art för sig. Det klipps och fluffas (och sprayas och behandlas!) och fönas och donas i flera timmar innan deras fem minuter i ringen. För ynka fem minuter i ringen.

Nå, hundarna lider ju inte av att puffas och klippas och fönas och borstas. Om det inte vore för att utställarna inte vill låta deras perfekta skapelser(!) gå ut när de är färdigpuffade, fönade, klippta och borstade, vilket leder till att de stackars hundarna får hålla sig i uppåt 10-12 timmar (eller kissa inomhus). Man kan nämligen inte ta ut hunden efter bedömningen heller…

Något annat jag fick förnyade fördomar om är schäfern. Schäfern är den enda ras där dubbelhandling öppet är tillåtet trots att det strider mot SKK:s utställningsregler. För schäfrar måste visas framför, dragandes i kopplet, för att komma till sin rätt i trav. Bra konstigt att vi inte visar draghundar på det sättet, då…

Ännu värre var att se schäfrarna utanför ringen, i skritt eller lunkande trav vid sidan. Då syntes det så tydligt att många av dem var instabila i bakstället och knäna riktigt pendlade in och ut när de gick. En hund tappade balansen och ramlade ihop(!!) av att svänga i skritt på golvet.

Åter till min vecka, då, nu när jag fått ur mig mina aggressioner: på mässan hann jag handla skor, strumpor i massor, tugg till Zumi, mer tugg till Zumi, ytterligare lite tugg till Zumi och något mer tugg till Zumi. Väl hemma på söndag kväll packade jag upp allt, åt en macka och slocknade i sängen.

Måndag skulle vara maratonlabbningsdag, men blev bara halvdag eftersom min älsklingskompis migränen också ville leka med mig. Jag sov bort större delen av eftermiddagen och mådde ganska hyfsat när jag vaknade framåt kvällen av fyrverkerier (men det tog mig fem minuter att lista ut att det var fyrverkerier) som Zumi tyckte var bra himla konstigt och sökte tillflykten till sovrummet där hon satt och blängde skeptiskt ut i vardagsrummet.

Tisdag, redan tisdag… Två olika typer av labbar, de sedvanliga vovvepromenaderna, åkte och handlade, donade kvällsmat och började fixa med julkorten.

Onsdag var väldigt lik tisdagen, med javalabb på förmiddagen och LÖT-relaterat tvåtimmarspass på eftermiddagen. Jag och Zumi tog en riktig långtur på morgonen då allting klaffade och det var lätt och enkelt att ha hund. Tyvärr höll det inte i sig till kvällen då hon haltade lite efter att ha speedat loss på kalhygget.

Dagens datum anlände för nästan 24 timmar sedan, och idag har jag ”bara” hunnit städa av nästan hela lägenheten (okej, plocka undan överallt men inte dammsuga, städa toaletterna eller fixa köket), ta fem korta vovvepromenader eftersom hon haltade lite även idag (men hon reagerar ingenstans längs med benet och verkar på bättringsvägen), baka lussekatter, labba java i totalt sex timmar och rota fram nästan alla adresser till de som ska få julkort.

Jodå. Jag gör någonting om dagarna.