Igår följde vi med på inofficiell drive-in-utställning i Fritt Följs regi. Taizan och Hana skulle ställas och lillskruttet behövde miljöträning. Jag var orolig för att hon skulle slita på sitt ben och bli halt igen, men peppar peppar, det gick vägen!

Jag fick äran att ställa Hana, och vi tog oss till andra urvalet i BIS-finalen. Alltid något! Tai gick det ännu bättre för, som slutade som BIS-4! Inte illa pinkat för en medelålders japan med bara ett par månaders erfarenhet av Sverige, och på hans första svenska utställning dessutom.

Zumi var inte med på grund av sin medicinering, men vi deltog i lotteriet och vann på tre av fyra lotter! Om man detaljstuderar bilden i doryloggan längst upp så ser man att vi vann en filt, ett stort tuggben och en påse med tassbandage – alltid bra att ha.

Idag väckte Zumi oss inte förrän kvart i nio, då hon tyckte att det började bli dags att gå ut och kissa. Hon följde med ut i hallen, lugnt traskandes, utan att halta det minsta, hon såg inte ens stel ut! Vi firade med en lugn och skön skogspromenad där vi hoppade upp på de lägsta stenarna och gjorde konster, tränade sidan, sitt-stanna och ligg-stanna, nosade och lallade runt. Hon blev bara speedad en gång på hemvägen, och då räckte det att bryta med lite träning och nosande efter godis för att hon skulle varva ner igen.

På kalhygget mötte vi en rådjurshind med kid som vi sett där förrut, dock inte på så nära håll och inte i rörelse. De rör sig magnifikt och kan verkligen hoppa långt, de där rådjuren! Både jag och Zumi stod blick still och bara stirrade tills de försvunnit inåt skogen.