De allra flesta hundmänniskor har någon gång stött på Cesar Millan, vår tids mest avgudade hundtränare. Delar av hans träning tycker jag att man gott och väl kan ta till sig, medan man bör ignorera eller helt ta avstånd från de andra.
Cesar Millan tränar med problemhundar, i USA. Han arbetar alltså med hundar som har uppenbara problem i ett helt annat hundägarklimat än vi har här i Sverige. Bara detta borde ju innebära att hans metoder inte är rakt av applicerbara på en sällskapshund utan direkta problem (aggression, rädsla etc) som bor i vår kontext i det här landet.
Det talas om att hunden ska behandlas som en hund, inte som en människa, och att man ska se till hundens behov. Vidare hjälper det självklart att få hunden att lyssna på dig om du uppträder som att du är säker på din sak, rör dig lugnt och målmedvetet. Tyvärr tycker Cesar Millan att man måste blanda in ledarskap och automatiskt dominans och rangklättring så fort det handlar om hundar. Alla problem löses sedan på ungefär fem minuter med att ta på hunden ett halsband som sätts längst upp runt halsen där det gör som ondast, och sedan ska hunden gå lite bakom dig vid sidan på promenaderna. Den får inte nosa, inte bryta takten, bara följa efter dig. Om den tar ett steg framför dig försöker den klättra i rang.
Okay, och var tog hundens behov vägen? Var tog kommunikation och samarbetet vägen?
Jag har inte en väluppfostrad hund. Det händer att hon fastnar och nosar i fläckar, inte kan koncentrera sig när hon ser en annan hund och att hon far runt som en annan padda och jagar grässtrån. Men när vi kommunicerar, så känner jag att hon gör det för att hon vill, för att vi vinner på att samarbeta. Hon vet nog inte vad ”nej” betyder, men hon vet å andra sidan att det är dags att tagga ner när matte harklar sig och blir passiv. Trots myror i kroppen och tonårshormoner i huvudet har vi en fungerande kommunikativ grund. Vi är ute tillsammans, för att båda vill ha trevligt. Jag respekterar (oftast) att hon vill få nosa lite, och hon respekterar (oftast) att jag inte vill att hon drar i mig och att hon följer mig inom en hyfsad radie när vi inte specifikt tränar på något.
När Zumi fick en nosstund i gräset passade jag på att iaktta ett annat ekipage, i bästa Cesar Millan-stil. När jag säger bästa, menar jag ett typiskt ekipage som verkar tagit till sig hans metoder utan att förstå dem och utan alls den timing och kunskap som krävs för att få bra effekt: tunt halsband längst upp under öronen, bestämda ryck tillbaka när hunden råkar ta ett kliv för långt framåt brevid matte. När de sedan möter någon som verkar vara bekant för dem båda, vill hunden gärna fram och hälsa. Då försöker matte sidokicka hunden, utan resultat eftersom hon gör det alldeles för långsamt och dessutom inte har koll på var hunden befinner sig. Som lösning drar hon istället in hunden bakom sig och sätter den ner, hälsar på personen och sedan vänder de alla tre och går – utan att hunden har fått hälsa, och med hunden på samma position snett bakom.
Varför har man med sig hunden? Vad får hunden ut av denna promenad? Får hunden veta när den gör rätt? Får hunden någonsin en belöning, inte nödvändigtvis godis, men en klapp, få hälsa på den som kommer när den uppför sig, kanske leka lite med en pinne? Eller är denna hund dömd till dessa promenader i kortkort koppel där den inte får nosa, springa, tänka eller interagera med sin omgivning alls?
Hej! Jag är en av dem som tittar mycket och läser om Cesar Millan. Har man läst hans bok så får man reda på att hunden när den går kopplad visst kan få springa o nosa, kissa eller göra något annat men under en begränsad tid och på DINA dvs ledarens villkor. Du bestämmer helt enkelt när hunden får göra det. Likadant om du släpper den ett tag så får den springa omkring som den vill men inom ett område som du bestämmer, direkt när du anser att ni ska gå vidare ska hunden kunna komma tillbaka till dig. Anledningen till att ledarskapet och dominansen blandas in är att alla flockdjur har ledare, mellan en hund och människa ska det vara människan som är ledare. I många fall mellan hundar och människor fungerar kommunikationen ändå även om människan till 100% inte tagit sig an ledarskapet, och visst, om människan trivs med det så fine.
Naturligtvis ska man vara väldigt noga med att vara ordentligt insatt om man ska träna som Cesar Millan och inte bara sett ett enstaka program och tror att man vet allt. För det är mycket mer än så!
I hans serie så hinner mycket att hända bakom kameran det är jag övertygad om.
Metoderna är enl. mig hedervärda men man MÅSTE vara ordentligt insatt och veta vad man gör så att det inte blir fel.
Oj vad bra skrivet denna text, kan bara instämma till fullo.
Voff från Kicki och två yviga busiga schäfrar!
Ser ibland Cesar Millans program och håller med om att det är skillnad på de hundar han tränar och de flesta av våra sällskapshundar. Har också läst hans bok och den var mycket mer utförlig och mer givande. Har även läst andra böcker (bl a Kerstin malm ”Hunden, Människan, Relationen”. Jag tycker att relationen mellan hund och ledare är viktigare än blind lydnad. Ett samarbete ser inte jag som en risk att hunden försöker stiga i rang.
Mvh
Kärstin S
Jag kan inte hålla med om att hundar inte behöver dominans, ledarskap och rangklättring. Hunden är ett rovdjur och behöver få veta sin plats. Det är viktigt för en hundägare att visa sin status som flockledare, annars mår inte hunden bra. En hund ska få leva ut sina naturliga instinkter och det får den genom att uppleva att den är en del av en flock. Men jag kan däremot känna empati för den hund vars matte eller husse har tittat på cesar och trott att en bra tillrättavisning är att ge den en spark i sidan, och sedan inte ens få hälsa på hunden som den varit nyfiken på.. jag tror inte att det är så cesar menar. Grunderna för cesars uppfostringstekniker är att ägaren i fråga ska uppträda som en lugn och bestämd flockledare, inte som en osäker idiot som sparkas så fort hunden tar ett steg fel åt höger. Utbyter gärna tankar via mail. / Ida Göransson
Tycker dethär var en väldigt bra diskussion faktiskt.
Jag har nästan alltid tyckt att Cesar millans metoder som han använder är metoder som mest passar honom,vför det är något som han har tagit fram själv genom sin erfarenhet med hundar och så. När sen andra människor med mycket lägre hundkunskaper kommer och ska apa honom blir det ju bara fel. Som en hund som jag tog hand om, deras familj var ju såå Cesar Millan-frälsta. och deras egen erfarenhet med hundar var bara sen 1 år tillbaka, sen de skaffade en egen liten hund.
De skulle åka bort under ett sportlov och jag skulle ta hand om deras hund. Hunden i fråga var ju helt hysterisk, stressad, rädd och hade väldigt dåligt med sociala färdigheter jämtemot andra hundar i flock. Det första han gjorde när han kom in till mig efter att jag hade hämtat honom var att han sprang in och la sig ner någonstans och tog en lång och djup suck. Som en lättnads suck. För äntligen hade han kommit någonstans där han kunde slappna av. Det tog ca 1 vecka för mig att få honom att börja känna sig ganska bekväm i flocken med dom andra hundarna. han hade blivit mycket lugnare och tryggare – blivit som en normal hund ska vara. Balanserad, inte behöva stirra på och dra i koppel mot varje hund som man passerar på promenader, inte hetsa upp sig under möte med en ny hund, inte jucka. Han hade precis börjat få en aning om hur det är att vara balanserad och lugn. När veckan var slut så kom hundens familjen för o hämta hunden som var urlycklig över att se dom igen. Men just innan den glada hunden skulle komma fram till mamman i familjen så gör hon detdär ljudet som Cesar gör för att korrigeringsmorra på hundar ”SSSh!” lät hon. Bara för att hon trodde att när en hund är så glad som han blev så måste man korrigera honom. ”Det menar ju Cesar” tror denhär kvinnan. Hunden fick inte vara glad för henne.
Dethär komme rju naturligtvis från den bristande informationen från Cesars sida. Han vet ju vad det är för hundfolk grupp som tittar på hans program. majoriteten är ju människor som har vääldigt lite hundkunskaper. som inte kan detdär med etolog så bra. inte riktigt kan läsa hundspråket så bra osv. Många som till och med inte ens är intresserade av att lära sig sånt om hundar. Mång ahar ju hund enbart för sällskap och sånt och är inte så intresserade av att fördjupa sig. Så när de ser Cesar och hans metoder så ser de bara en massa snabbfix och tänker ”Oj WOW vad häftig han är!”. Sen gör ju Cesar det han gör på ett sätt så att det ser så lätt ut, som att alla kan göra det, även fast hans metoder inte alls är till för vanligt folk. Utan att prata så mycket om just det han gör. Dendär lilla futtiga textremsan i början av varje avsnitt där det står att man ska ta hjälp av expert innan man provar metoderna är ju egentligen antagligen bara ditsatt för att filmbolaget och Cesar Millan ska slippa bli stämd om någon provar hans metoder hemma och råkar illa ut.
Han borde mer sattsa på o göra program där han visar hur VANLIGT folk kan göra för att lösa problem med sina hundar. Ungefär som de andra hundprogrammen som har varit, fast kanske med metoder som han föredrar, där han kan anpassa sina metoder till folk med mindre hundkunskaper, eller inga hundkunskaper alls.
glömde tillägga att han inte heller är så värst tydlig med hur viktigt det är dethär med slakt koppel…Man kan inte vara nog så tydlig med det..
Sorry, glömde tillägga att han inte alls är tydlig med hur viktigt det är att inte glömma att HUNDEN MÅSTE FÅ GÖRA SINA BEHOV OCKSÅ, även om det är på dina villkor.
(vilket jag har förståelse för också)
Många gånger kan en hund lugna ner sig väldigt snabbt bara den får tömma blåsan tillexempel
Hej,
Tragiskt att det finns hundägare som inte vet vad en hund är. Sjuk inavlad rasuppfödning, utställningar med hundar ( är hunden tillfrågad) och lämna hunden ensam hemma när matte och husse arbetar kallar jag djurplågeri. För att inte tala om de idioter som sätter på hunden kläder och andra assesoarer. Det värsta är att samma människor har körkort för bil.
Hunden är ett rov- och flockdjur. Fordrar en ledare annars blir den det själv. Hur kan man vara så grym att man skaffar en hund för sin egen skull utan att tänka på hundens bästa.
Inför körkort på att äga hund!!
Då blir vi av med alla missbrukare som äger hund,alla utställare av hundar och alla som lämnar sina hundar ensamma hemma.
Tack för ordet
Cesar,tycker jag är bra,håller med om man ska skaffa en hund;ska man tänka på hunden behovs åcksa inte bara på egnas;.
När jag som lite hade min hund det var inte så många regler,hundar måste springa utan koppel nån gång,inte änns i skogen får hunden springa utan koppel.
Om man iaktager Cesars hund Daddy så säger det allt – en harmonisk och glad följeslagare som inte har ngn tendens till kuvning. Jag har två glada aktiva vallhundar som jag har lös för jämnan, de är lydiga Och busiga och otroligt sunda hundar som kan bemöta andra hundar på ett bra sätt. Jag blir tokig på alla dessa människor och deras pipiga hysteriska röster och godisprasslande jackor som trots allt detta duuuukitig vovve och godis Rycker och sliter i sina feta odrägliga hundar som inte kan göra det och inte det då det inte finns ett lugnt ledarskap i grunden. Alla metoder missbrukas och Cesar kan inte ansvara för vad människor gör som inte fattat vad hans metoder går ut på. Jag tror heller inte att det är ngn skillnad på amerikansk och svensk hundhållning, vi är bara så drillade av kennel och brukshundsklubben Och där är det MKT ryck och slit och Sitt! Ligg! Rullarunt! Hur kul e det då för hunden?
Jag har sett många av Cesars program och läst hans böcker. Jag har också arbetat med hundar i mer än 40 år, i många olika sammanhang allt från uppfostran – elitlydnad. Under de senaste 10 åren har jag arbetat med hundproblem. Under alla dessa år har jag kanske träffat totalt 10 hundar som haft någon form av hjärnskada där det varit bäst för hunden att få somna in. I övriga fall har det mesta kunnat tränas. Jag skulle tro att ca 50% av alla hundar klarar av att vi ibland är inkonsekventa, har dåliga dar, är lite lata ibland mm. För de övriga 50 % innebär vårt bristande ledarskap att hundarna blir osäkra vilket resulterar i olika grader av rädslor och/eller dominansproblem. De flesta hundar med aggressionsproblem jag träffat på bottnar i rädslor. Det Cesar i stort sett beskriver är olika ritualer, där han är den som tar initiativet. Han tar också plats och kräver utrymme. Det här är inte bara Cesars metoder utan metoder som har fungerat i alla tidier för alla flockdjur inklusive oss människor. Vi mår inte heller bra om vi inte vet hur vi ska bete oss i olika sammanhang. Vårt sätt att umgås är inte alltid hundens sätt. Om hunden själv får välja är det nästan bara valpar och unghundar som vill fram till allt och alla.
Att arbeta med hundproblem handlar mycket om dialog med föraren och familjen, att iaktta beteenden och relation. Se var problemet börjar och hitta en modell som passar både hund och förare. Det finns inte en modell som passar alla.
Jag köper inte heller allt som görs och sägs. Dessutom måste metoderna även vara gällande inom svensk lagstiftning. Alltså inget el-halsband. Jag skulle kanske tänka annorlunda om vi hade skallerormar i Sverige, men nu har vi inte det.
Sen babblar vi aldeles för mycket när vi arbetar med våra hundar. Hur i all sin dar ska dom kunna veta vilket av alla ord vi menar. Ofta stör vi hundarna innan dom själva har hunnit tänka och kommit fram till rätt sak. Godis i all ära men var säker på att det är rätt sak du berömmer och förstärker innan du ger godiset. Att vara tyst är inte detsamma som att vara elak. Allt har sin tid även lek, kel och att kunna koppla av.
Ofta förkastar vi i Sverige allt en duktig person säger om det är några detaljer vi inte gillar. Ta istället de delar som är bra och använd dom. Jag har hitintills inte träffat den perfekte hundtränaren/dressören/ägaren mm.
Ta Cesars program för vad de är, metoder att arbeta med hundproblem, ibland ganska extrema sådana, se till helheten, ta hand om guldkornen som passar dig och ha en bra tid med din hung.
Vi får inte glömma att i Sverige sänds Cesars program som är klippta för att vara anpassade till vår lagstiftning. Vi ska inte se det annat än som underhållning. Jag har själv blivit imponerad av denna man men det har gått över sedan jag sett klipp på YouTube där han stryper en hund och säger ”se, nu lugnade han ner sig”. Ja man lugnar ner sig när man fått hjärnskador! Denna man gör både gott och ont…