Det känns tungt ibland när de omkring en gör så mycket, hinner så mycket och lyckas med så mycket. Flera stycken läser 150% den här terminen, andra är föreningsaktiva, har jobb brevid studierna eller båda delarna. Och hinner ändå med fritidsintressen.

Vissa dagar vill jag ställa mig upp och skrika ”Men jag försöker också!!”, för mitt samvete säger mig att jag borde göra mer saker. Hinna mer saker. Lyckas med mer saker. Jag läser bara 100% (och eftersom Perspektiv på kognitionsvetenskap inte har börjat ska arbetsbelastningen vara ca 75%), planerar lite aktiviteter inom Lysator och har en fyrmånadersvalp (med tillhörande valpkurs samt hårdplanerande av tid).

Min initiala tanke om den här terminen var att jag hade tagit på mig mycket saker att klara av, men att det skulle gå bra. Nu känner jag istället att alla andra gör mycket mer, och att jag inte har någon rätt att känna mig trött såhär på slutet av veckan, och verkligen inte att känna mig stressad över arbetsbelastningen i interaktionsdesignen. Jag läser ju bara 100%. Men ska det för i helvete inte räcka för att känna sig tillräcklig längre?