Det blev ju av. Det fixade sig ju. Några man starka och med färg och penslar så blev det ett märke i år också, trots att jag hade en stollig, jätteglad hund att hålla ordning på och själv inte kunde måla så mycket. Sällskap och glada hejarop kom jag med i alla fall. Ni gör under för mina begynnande magsår!

Några andra hjältar är i Foo och bygger om hallstrukturen och fick tydligen också den stora äran att moppa upp vatten från golvet. Det tyckte de inte kändes riktigt lika hjältemodigt, dock…

En slagen hjälte ligger på golvet i vardagsrummet – att vara personlig maskot för märkesmålandet var MYCKET ansträngande, speciellt när det var så mycket människor på samma ställe utan att man fick hälsa på allt och alla. Fy, så tråkigt, tyckte Zumi.