Allting kretsar kring hundar. Ett visst mått av panik börjar sprida sig inför 24:e, då lilltösen flyttar hit – har vi kommit ihåg allt? Vad behöver hon som vi inte har hunnit införskaffa än? Och hur kommer det bli?

För att inte bara sitta hemma och tugga på naglarna var jag igår på första träffen på valpkurs. Eftersom kurstillfällena är väl utspridda kommer vi gå de första gångerna i juni och juli utan Zumi, som får följa med i augusti. Det kändes som en bra medelväg för att hinna få lite teori och praktik i ryggen innan det är dags.

Och ja, kursen var bra! Första träffen var en teoriträff, där det inte sades så mycket nytt, men sådant som är bra att höra många gånger. Det är en viss lättnad i att se fler med valp som nog stundtals kan vara lika vilse som vi kommer att vara – och då har vi ändå valt ras efter våra förutsättningar. Jag är glad att vi inte tar oss vatten över huvudet eller har orealistiska förväntningar på vad vi ska vara förmögna att göra; jag är helt nöjd om Zumi växer upp till en behaglig ung dam med livsglädje, som hänger med på skogspromenader och står ut med buffliga domare på utställningar. Har vi tur stryker inte allt för många kablar med på vägen, heller.

Idag har den svarta tåvärmaren förvandlat köket till plaskdamm. I mindre kryptiska ordalag har vi varit hundvakt åt Wille, som har förkärlek för att dricka lite… blött. Sammantaget har det varit en skön dag, även om jag egentligen inte fått så mycket gjort.

Just nu sitter jag här och saknar scrubs. Scrubs är lite som Harry Potter-världen, Janet Evanovics böcker om Stephanie Plum eller makaroner med ostsås. Det är, hur skruvat det än må låta, tryggt och hemma. Jag känner karaktärerna, jag känner med karaktärerna, och jag kan, om jag vill, låna dem och sätta ihop mina egna händelseförlopp, eller minnas tidigare och le åt Stephanies självständighetsattacker mot Morelli, citera saker som Hermione har sagt och känna igen mig i Elliots neurotiska utbrott.