För varje vecka som går ser man mer och mer av valparnas olika personligheter. Där finns Ima, som är en glad ångvält, och som busar med Dowa utan att darra på öronen. Där finns Ichirou, som kan sova precis var som helst. Och där finns Izumi, som med sitt milda uttryck tassar fram och slickar dig på näsan där du ligger på altanen och studerar dem.

Det är Izumi jag har iakttagit mest de två senaste gångerna vi varit över, för att veta vad vi kommer att ha i huset om två veckor. Hon är en mjuk individ, som i mina ögon har en del av sin mors inneboende vänlighet. Stundtals pysslar hon runt själv och kan gå och lägga sig ensam i ett annat rum, för att senare komma och söka kontakt och vilja se vad som händer.

Hon tuffar inte på framåt på samma sätt som Ima, utan stannar upp när det händer något, iakttar vaksamt och verkar göra riskanalys innan hon fortsätter. Det var spännande och läskigt att bli utburen till bilen när det var dags för bilträning, men själva åkandet var inte så skrämmande. Där Ima somnade direkt och Ichirou strax efter låg hon och tittade bestämt framåt i bilen, klev runt lite och tittade lite till innan hon lade sig till ro. Ingen tillstymmelse till hässjande eller illamående.

Summan är en positiv men försiktig tös så här långt, vilket jag tycker är en bra grund att arbeta vidare på. Det verkar som hon brås på sin farmor, farmorsmor och farmorsmormor, vilket gör att jag tror att hon kommer bli väldigt behaglig att umgås med och en ganska trygg individ med rätt träning och mycket kärlek och mjukhet.