Idag känner jag nästan för att lägga mig på sängen där Ville ligger och snarkar och bara sova bort ett par timmar. Det är grått ute, blött och mitt överkast är lite smålerigt eftersom det var hopplöst att få bort allt grus från Ville när vi kom in efter förmiddagspromenaden. Södervinter, kan man väl kalla det. Lera och brungröngul mark.

Igår var det vår ute, solen sken och luften var sådär förrädiskt kylvarm. Solen tittade in genom de stora fönstren i vårt nya, enorma vardagsrum, och det var nästan inte kallt att hoppa omkring på uteplatsen och planera hur den skulle göras om. Vi har packat upp lite köksprylar från Kalles korridor, och idag borde jag packa en kartong eller två till för att få åtminstone någon av våra bokhyllor tomma.

Jag vill flytta nu. Jag vill bo i en onödigt stor lägenhet med dubbla toaletter och fler köksskåp än jag orkade räkna. Jag vill kunna dricka te på en uteplats trots att det egentligen är för kallt och jag kommer frysa fingrarna av mig.