Dorysite lever.

Det hela började för ett par veckor sedan, då clementine började ge konstiga felmeddelanden på web och mail. Efter att ha besökt hennes dmesg (eller rättare sagt efter att ha fått panik och blivit handlingsförlamad, och fått vänliga steg-för-steg-instruktioner av Kalle) stod det klart att hon hade någon form av hårddisktras. F.A.N. Säkerhetskopior togs fort som sjutton, och vi gjorde sen en fsck och startade om henne. Allt verkade fungera igen, så jag andades ut och blundade. Det var säkert bara hicka…

Ja, för sån tur brukar jag ju ha när det kommer till datorer. Den 23:e visade det sig att hennes hårddisk nu fått NOG. Flera gånger under julhelgen roade jag mig med att göra fsck och starta om, varje gång med en obehaglig känsla av att hon kanske inte skulle komma upp igen. Uner julhelgen har som bekant inte många ställen öppet heller, så min pappa var en räddande ängel och donerade en tillsvidaredisk till clementine. När jag kom hem den 25:e skulle jag ”bara” stoppa i den som master och den gamla som slave och peta in en ny ubuntu-server och en openssh-server som skulle kunna släppa in oss utifrån för att fixa till alla tjänster och sånt.

Det visade sig inte vara så lätt att ”bara” stoppa i en hårddisk. Det visade sig inte vara så lätt att över huvud taget ta sig in i clementine. Chassiet satt inte LITE fast, det satt MYCKET fast. Efter ett rejält utbrott ringde jag Kalle och frågade hur i helvete man får bort chassiehelvetet. Han försökte förklara, jag svor, men plötsligt fick jag loss någon spärr och chassiet lossnade. FINALLY! Nu ska jag ju bara fixa i ordning diskarna…

Börjar ni ana var det här leder? Precis. Det var lättare sagt än gjort att bara stoppa in en disk till. Noggrannt läste jag på diskarna hur de skulle jumpras och följde detta, och kopplade sedan in dem och en CD-läsare med lite IDE-kablar och sånt. Igång med clementine, nu ska här fixas!

Nähä. En disk hittas, en samsung. Ingen mer disk och ingen CD-läsare. Nåja, jag har ju märket på disken att gå efter! …det var bara det att båda diskarna var samsung.

Jag läste två Webshiban, poppade popcorn, surade, gnällde för arcolin och allmänt strejkade i ett par timmar innan jag till slut konstaterade att nej, hon får inte vinna. Tillbaka till sladdhärvan. Vis av misstag kopplade jag nu ur alla sladdar, kontrollerade jumpringen och började fundera på hur jag skulle koppla tillbaka. Plötsligt upptäckte jag att det stod text på en av IDE-kablarna. Hmmm, ”service” ska nog kopplas till moderkortet, för ”master” och ”slave” ska nog kopplas till respektive hårddisk. CD-läsaren kändes då logiskt att koppla in separat, och eftersom den sladden hade en blå kontakt i ena änden ville den nog sitta mot moderkortet, för så såg den andra sladden ut.

Igång med clementine igen, och lite seger! Två hårddiskar och en CD-läsare, och hon startade automagiskt från CD-skivan i. Själva installationen klarar troligen en femåring, så den var ganska raskt avklarad. Äntligen! Nu kanske saker fungerar! In med en openssh-server bara.

När allt verkade gå ganska bra på clementine behövde jag bara testa att hon var åtkomlig utifrån. Jag studsade glad i hågen bort till sithka för att göra ett test. Jodå, här fungerar det! IP-nummer, webadress, you name it! Clementine förpassades därmed till sin garderob igen, utan skärm och tangentbord.

Humöret sjönk emellertid fort när clementine borde ha kommit upp igen och gå att komma åt, men hon bara gav no route to host eller destination host unreachable. Ovanpå detta stendog sithkas mus, och jag gick och lade mig, stressad över att jag skulle åka dagen därpå och inte hade fått upp clementine igen.

Morgonen efter var det dags att ge sig på det igen. Jag tog med masamunes skärm och sithkas tangentbord till clementines garderob och slog igång skärmen. Steg 1) ifconfig. Förklaring på problemet: Inget eth0. Inget eth* över huvud taget faktiskt. Eftersom hon faktiskt hade haft nät dagen innan tyckte jag att det var konstigt och tog ner henne. Av med det förbaskade chassiet igen och efter en snabbkoll syntes felet tydligt – nätverkskortet hade delvis glidit ur PCI-platsen. Loss med skruvar, dit med kortet, tillbaka med clementine och igång igen. WOHO! Nät, ssh, allt igång.

Då var det dags att börja installera applikationer, stänga av tjänster och stoppa in säkerhetskopiorna. två av tre gick ganska bra, men på den tredje gick det gnaks dåligt. Jag och mysql är inte världens bästa vänner längre, upplysningsvis. Jabber hoppade igång, och det var väl allt… Ovanpå detta dör sithkas mus igen. Jag som första gången skyllde på musen jag ”lånat” av Kalle får nu inse att det nog var fel, med tanke på att muspekaren plötsligt frös även med min gamla usb-mus. Jag använde därför tangentbordet för att navigera runt och stänga av applikationer för att slå av sithka inför min resa norrut.

Mitt i detta fryser hela sithka. Ingen respons på någonting, tangentbord, mus, stendött. ctrl+alt+backspace fungerar inte heller. Jag suckar och har inte tid att leta fel. Förlåt sithka, jag använde stora knappen och åkte min väg.

Iväg, iväg! Nattåg, buss, massa packning, SNÖ, norrland, spetsar överallt, KALLE, familj hit och dit. Och så satte vi oss ner med clementine igår.

Kalle har magiska fingrar – eller nått. Mysql är i alla fall gladare nu när vi inte började med att skriva över en massa konfigurationsfiler, och mailen som jag inte vet hur den är uppsatt petade han igång utan större problem. Det enda som just nu ger lite ful störning är gallery2, där två filer verkar må lite konstigt. Inga stora fel, men lite notifieringar.