En liten egotripp

Det här är en blogg om viktiga saker, som kärleken till en rödtott och jämlikhet. Det är också en blogg om brödbak, ludd-mellan-tårna och det vackra i vardagen. Det här är en blogg som älskar bilder och fina ord.

Det här är en blogg om en tjugonåttårig hundmänniska med rött hår och stora drömmar, med en shiba och en kamera och stor tilltro till att det finns någonting gott i alla.

 

March 2010
M T W T F S S
« Feb    
1234567
891011121314
15161718192021
22232425262728
293031  

Det bästa med dagen är morgonen

På en lördagmorgon innan klockan åtta är det alldeles stilla och tyst i Ryd. Solen har gått upp och skiner över hustaken så den reflekteras i fönstren på den andra huslängan och blänker mig i ögonen. Men det är okej. Det är morgon, jag vaknade redan klockan sju och jag är pigg.

Om en kort stund ska jag väcka nummer två i hushållet, Zumi, och ta en promenad. Nummer tre får sova vidare tills vi kommer in. Men den senaste timmen har varit min och min enbart, vid köksbordet med en stor kopp te och en frukostmacka. Så här tyst och stilla ska en morgon vara.

Kommentarer: inga

Snöigt

Jag har inte riktigt haft ork för att fixa med foton de senaste veckorna, men häromdagen fick kameran följa med ut och jag tog en hel bunt kassa bilder :) Idag kände jag att jag orkade blogga om dem också, så här kommer ett par bilder på Zumi i snö…

Mot björkbanan och vidare
Hon sticker upp ur snön
Brottningsmatch

Efter att ha farit runt i snön på det här sättet blir man självklart trött. Så trött, att man däckar på hallgolvet och struntar fullständigt i att matte och husse tokar sig med kamerorna som vanligt.

Tröttråttan

På mitt flickrkonto finns också en bild på vår uteplats. Det som ger upphov till zick-zack-snövallen är i själva verket en himla massa kompostgaller som vi skjöt in från kanterna när vi höll på att fixa med häcken. De syntes inte i all snö där ett tag… Efter de senaste dagarnas mildväder har de dock töat fram lite igen och sticker upp någon decimeter ur snön.

Vi hade kompostgaller en gång...

Kommentarer: 2

Dear catastrophe waitress

Den senaste dagen kan tjäna som en summering av veckan – väldigt mycket upp och ner. Det händer så mycket saker omkring mig just nu att jag blir alldeles trött.

Jag går omkring med ett konstant stresspåslag för närvarande, och det påverkar allt jag gör. Jag är känsligare, har svårt att koncentrera mig på saker, dålig uppmärksamhet och fysiska tecken i form av alldeles för hög puls. Kombinera detta med körlektion och resultatet är väl i stort sett katastrof.

Man får se det från den ljusa sidan – jag körde inte på någon. Det var bara snubblande nära att jag rullade in i bilen bakom vid start i backe vid rödljus… Jag som KAN starta i backe ska inte göra sådana tabbar – men stress gör konstiga saker med en. Sen glömde jag backspeglarna i varenda sväng och samma sak med att kolla döda vinkeln. För att inte tala om hur jag vinglar och flackar med blicken. Pust och suck!

Jag skrapade ihop resterna av min stolthet och bokade faktiskt in uppkörning – om två månader. Fram tills dess har jag i snitt en lektion i veckan, så jag ska nog hinna rätta till mina fel tills dess. Sen stressade jag hem, kissade Zumi, åt lite lunch och pyste iväg till exjobbet. Där gick jag igenom lite saker med min handledare och nu är projektet på G på allvar, även om det egentligen varit igång ett tag redan. :)

När jag kommit hem samlade jag lite lugn och gick sedan ihop med Zumi upp till Kalle. Zumi åt snö, slickade på kissfläckar, pep och drog i kopplet. Jag uppförde mig åtminstone bra… Väl där körde vi lite freestylemoment i korridorerna eftersom Kalle inte var riktigt klar, och sedan fick jag sätta mig bakom ratten för andra gången idag.

Hör och häpna – det var inte enbart katastrof. Jag fick ett par stycken aha-upplevelser för att vi ordentligt gick igenom hur jag skulle hantera bilen inför trafikplatser, så nu känner jag mig tryggare inför rondeller och trafikljus. Jag har fortfarande problem med positionering vid svängar, men uppsikten börjar bli något bättre (=något tidigare, i alla fall). När vi kört ett otal varv runt i Mjärdevi svängde vi av mot Ryd och så fick jag köra till Hemköp, parkera, backa ut från parkeringsplatsen, lirka mig ut från parkeringen och köra hem. Mot slutet började jag känna mig hyfsat trygg i situationen och lyckades till och med köra in bilen i garaget efter ett *ehem* smärre missöde med fel växel (satan så förvånad jag blev när bilen fortsatte bakåt trots att jag gasade…).

Vi kan sammanfatta det med att det är en bra bit kvar till körkortet ;) Men det känns inte riktigt lika hopplöst som i morse.

Kommentarer: 1

Insnöad

Faktiskt ett himla trevligt sätt att tillbringa en lördag på. Östgötatrafiken har ställt in all trafik i Linköpings tätort, och vi har typ 25 cm snö på parkeringsplatsen så vi lär inte kunna ta oss ut med bilen. Kvar finns att pulsa i djupsnö med en glad Zumi i rydsskogen, och att mysa hemma i mjukiskläder och raggsockor. Helt rätt för en lördag :)

Den senaste veckan har varit lång, omvälvande, tung, oväntad och väldigt rolig, allt på samma gång. Den stora ljuspunkten har varit startskottet för mitt exjobb. Jag trivs redan jättebra där jag är och känner att jag kommer att kunna göra någonting väldigt roligt under min tid där. Folk är jättetrevliga och jag kan läsa litteratur och lyssna på Peter LeMarc samtidigt.

Man får lite luft under fötterna när man känner att man har stöd. En vän sa till mig “vänner står bakom varandra oavsett anledning“, och det är just det jag upplevt den senaste veckan. Trots snömodd och hårda ord har jag någonting att hålla fast i. Jag får återigen bevis för människans godhet, på samma gång som jag inser att vissa typer av människor inte enbart återfinns i böcker.

Jag tror att summan av veckan trots allt hamnar på plus.

Kommentarer: inga

Linneas blandbröd

Somliga skapar blandband på Spotify – jag bakar blandbröd :) Det går till så att man kikar i skafferiet och ser vad man har för roliga mjölsorter och frön, och sedan häller man ihop det man känner sig sugen på. Senast blev det:

  • 50 gram jäst
  • 1 liter fingervarmt vatten
  • 1 dryg matsked brödkryddor
  • 4 teskedar salt
  • 2 matskedar matolja
  • 1 deciliter vetegroddar
  • 1 deciliter vetekross
  • 1 deciliter havrekli
  • 2 deciliter grovt dinkelmjöl
  • ca 2.1 liter vetemjöl special

Smula jästen och häv på salt, brödkryddor och olja (annars glömmer man det…). Häll över vattnet lite i taget så jästen löser sig hjälpligt. Pytsa sedan i vetegroddar, vetekross, havrekli och grovt dinkelmjöl och blanda lite. Tillsätt sedan mjölet ungefär en halvliter i taget tills degen inte är kladdar så farligt mot fingrarna när du känner på det. Låt jäsa under bakduk i en timme.

Stjälp ut det på mjölat bakbord och dela i valfritt antal bitar (jag valde fyra). Knåda en del i taget och dela i lagom många bitar igen (jag valde fem). Knåda lite till, forma till bollar och lägg på plåt, jag lade tio på varje plåt och fick alltså tjugo frallor av det här receptet.

Låt jäsa under bakduk i en halvtimme. Sätt ugnen på 225 grader. Pensla bullarna med vatten och häll på vallmofrö, ställ in i ugnen, låt stå i ungefär 16-17 minuter någonting.

Resultat:
Blandbröd

Kommentarer: 2

Pigg

En bra lördagsmorgon börjar med att man vaknar själv och inser att hela morgonen inte hunnit försvinna medan man legat i sängen och trynat. Kvart i åtta tittade jag på klockan och kände mig redo att möta dagen. Kalle är fortfarande inte riktigt vaken, och Zumi fick jag slääääpa ut på en morgonkiss. Nu har hon retirerat till sängen igen.

Nu väntar frukost med hembakat bröd, yoghurt, ägg, juice och te. Frukost är mitt bästa! :)

Kommentarer: 1

Inre ro

Jag har de senaste dagarna upplevt någonting som är ovanligt för mig. Trots en hel del nyomställningar och diverse anklagelser är jag stabil. Jag känner mig inte trött, sliten, ledsen och liten som jag borde en sådan här måndagskväll, utan lugn, nöjd och tillfreds. Det är en ovanlig känsla.

Till viss del vill jag tillskriva min nya styrka att jag för första gången står på mig, tar en diskussion och verkligen analyserar innehållet i diskussionen. Jag tar inte åt mig av retoriska grepp, för det är just bara retoriska grepp.

En annan bidragande faktor är att jag har tagit tag i mitt liv och insett att jag måste få till lite ordning och till viss del behöver hjälp med det. Jag har anmält mig till kurser på studenthälsan i stresshantering och även i att stärka sin självkänsla. Jag har också tagit tag i magisteruppsatsen ordentligt och det känns jätteroligt. :)

Jag har också äntligen accepterat att det inte fungerar att bli arg på Zumi. Så fort hon känner av vibbar av nervositet, ilska, stress eller frustration från mig så släpper hon kontakten, skäller på spöken, drar i kopplet, slutar komma på inkallning och så vidare. Och nu har jag nog äntligen fattat det också, att det bara är att bita i det sura äpplet och bli en lugn och glad hundägare. Vi mår bäst båda två när jag är glad och ofta ofta berättar för Zumi vilken fin och mysig hund hon är. Då ler vi båda två ikapp på promenaderna och träningarna.

Kommentarer: 3

Ny leksak

Nej, jag har inte skaffat mer kamerautrustning eller en dator till. Det är Zumi som för ovanlighetens skull har fått en ny leksak :) Hon har ju aldrig sönder någonting hon leker med, så det känns lite onödigt – men jag bara visste att hon ville ha den, så hon fick den…

Zumi med Hammarhaj och Bebishaj
Mine! All mine!

Kommentarer: 1

Det där med bilkörning

Vissa dagar är sämre än andra att köra bil på. T ex igår.

Vi tuffade från Ryd till mackarna i Skäggetorp eftersom vi skulle ut på Tornby och jag inte vill köra bil där än, speciellt inte i mycket trafik. Det gick inte helt åt skogen men jag kände att jag inte var på topp och fick motorstopp vid en sväng – så jävla svårt det ska vara att ge den där bilen lagom med gas!

Nå, när vi svänger in på macken och ska bytas av så inser vi att det svängt in en polisbil efter oss. Ohshitherregudvadnuvad har jag gjort? Det var bara att kliva ur bilen och visa upp lite legitimationer och ett handledarpapper för att visa att vi hade tillstånden som krävdes för att köra. Sen tuffade poliserna vidare och jag satte mig, lätt skakig, på passagerarplatsen.

Tillbaka från Maxi vågade jag faktiskt köra hela vägen, eftersom det var ytterst lite trafik ute och jag kände att jag hade rätt okej koll. Det gick riktigt bra hemåt, till skillnad från dit, men sen tog det stopp när vi skulle in i garaget. Jag HAR klarat av att köra in i garaget förrut men det bara gick inte! Jag fick motorstopp, jag rullade bakåt, jag rullade framåt men fick panik för att garaget var så trångt – the list goes on. Det slutade med att jag stängde av bilen enligt konstens alla regler, klev ur och drämde igen dörren med orden Nu skiter jag i det här!. Får se hur dagens körlektion kommer att gå med det i bakfickan…

Kommentarer: 2

Kontaktövningar

I elva minusgrader och snöfall bestämde jag mig för att påminna Zumi om vad som gäller vid promenader. Huvudregeln var “om du stökar runt i kopplet kommer matte att stanna och vänta tills du tar kontakt innan vi går vidare“.

Så jag fick stå där i elva minusgrader och snöfall och frysa, tillsammans med en pipande hund som stirrade på precis allting utom matte. När hon, efter att ha satt sig ner, stirrat på skogen, stirrat på McDonald’s, försökt nosa, satt sig ner igen och stirrat på närmaste hus, äntligen tog kontakt (av ren slump misstänker jag) och jag började röra mig igen, så var det kast framåt och nosen ner och bara plöja på framåt. Så då fick vi stanna igen.

Och igen.

Och igen.

Jag undrar var sjutton vår kontakt har tagit vägen, och jag misstänker att svaret är att jag fokuserat mer på specifika beteenden än på hennes attityd, och att jag FÖRBANNE mig har så svårt att komma ur att ge henne kommandon och tjata och be om uppmärksamhet hela tiden. Klart hon inte ger mig uppmärksamhet spontant när jag alltid tjatat mig till den…

Kommentarer: 2